VÄXTHUSET COACHING

HÅLL I DIG! NU KÖR VI (SNART)

HÅLL I DIG! NU KÖR VI (SNART)

Håll i dina sjöhästar! Fisken leker…

Det här är mitt favoritcitat från ett tv-spel (som min

hjärna, bara för att den kan, för närvarande vägrar ge

mig åtkomst till), och det har blivit mitt favvo-uttryck

för allt som är på väg att hända. Det vill säga när allt

som hör till har hittats, laddats upp och vederbörligen

processats. Vilket, med andra ord, kan ta precis hur

lång tid som helst. Och det är väl ungefär där

vi är med Växthuset-bloggen just nu.

Vet du vad? I detta, den tredje loggen om min kommande coachningsblogg, Växthuset, ska vi ta och följa vår tidslinje för att se in i vårt förflutna. För att på så vis ta reda på om vi kommer att kunna utröna något om vår framtid där. Är du med på det?

Jag skrev den första loggen om detta, mycket spännande 😉, ämne den 19 januari i år. Den veckan hade jag precis laddat upp mitt allra första inlägg på frkstyf.com. Då var det inte mycket till blogg där, minsann, utan mest bara en vit vägg. Och jag var så klart tvungen att skapa något, vad som helst, där inne för att muta in det vita utrymmet och kunna säga att det var mitt. (Det hade jag ju förvisso kunnat se bara genom att titta på kvittot, men det är inte riktigt samma känsla.)

Hursomhelst, det var ett viktigt datum, en viktig milstolpe, i mitt stora bloggexperimant och därmed skulle det så klart föras in i Skeppsloggen.

Jag tror att det som gjorde den där dagen så speciell var att jag hade arbetat med det här projektet i två år (fyra om du räknar med de två första åren av intensivt tänkande och lappskrivande), men det fanns inga riktigt synliga bevis för detta arbete. Bortsett från en uppsättning inköpta domännamn, en hög med lappar och ett stadigt växande mapp-träd fullt med text-, bild- och ljudfiler vill säga. Men den enda som såg dem var jag, och jag tvivlar på att särskilt många hade kunnat kika på mitt skrivbord och se vad jag såg i den röran.

Nåväl, jag pulade vidare och tre månader senare, den 19:e april, skrev jag om den andra nedräkningsloggen. Den publicerades den 15:e April i år och då hade jag fixat till en preliminär färgpalett vid sidan om allt det vita. Jag hade också skapat det första sidhuvudet/sidfoten och satt upp några provisoriska menyer och sidor. Men det enda jag tyckte mig se just då var att världen runt omkring oss började likna ankskit. Effekten av coronaisoleringen (jag gick in i full lock-down i början av mars) hade börjat sjunka in, och faktumet att så många människor vägrade att ens försöka förstå att vi befann oss mitt i en pågående hälsokris skrämde mig verkligen.

Arbetet med mitt piratskepp (eller stora bloggexperiment om du föredrar tråkiga tekniskt korrekta termer) var min enda tillflyktsort från det elände jag jag dagligen brottades med, så jag stretade på så mycket jag bara kunde. Vartenda vaket ögonblick jobbade jag, i någon form, på mina bloggar. För det mesta innebar det att tänka på saker jag (ville komma ihåg att) göra, eller grunna på problem jag behövde lösa, och spela in svaren på min diktafon eller med telefonkameran.

I de stunder som kropp och knopp tillät (d.v.s. inte särskilt ofta) spelade jag även in tankar, berättelser och utkast till texter. Och jag sorterade. Jädrar anacka vad jag sorterade! Textfiler stoppades ner i mappar som pusslades ihop med andra mappar och organiserades in i olika teman. Jag skissade på ett flertal olika utgivningskalendrar och letade efter bilder som matchade de teman jag valt ut. Men mest av allt sov jag. Eller tupplurade, om vi ska vara petnoga. Av någon orsak sover jag jäkligt dåligt nuförtiden, men det blir många små lurar. På dagtid. På nätterna är jag klarvaken i några timmar och då passar jag på att skriva.

Idag, den 19:e juli, är jag här för att föra in i Skeppsloggen att den tredje och sista nedräkningsposten publicerades den här veckan. Vilket, ifall du inte har följt med från början, innebär att beviset nu ligger i den ordspråkliga puddingen. [2] Min dröm för de två coaching-bloggarna (en på svenska och en på engelska) var att kunna vrida på kranen den 15:e oktober och se ett långsamt, men stadigt, innehållsflöde börja fylla Växthusets (och den engelska bloggens) hyllor och väggar med engagerande, tänkvärda och hjälpsamma artiklar.

Om jag klarar av att fixa det kanske de kan öppna för allmänheten (officiellt sett, alltså, tekniskt sett ör de ju öppna redan nu) från och med den 15:e januari 2021. På dagen ett år efter att det första preliminära inlägget publicerades. Det skulle verkligen kännas lite extra speciellt. (Och göra mig stolt.)

När bloggarna är öppna “på riktigt” kommer de att även att ha några nischade sub-domäner som finns, men inte syns, där nu. Till att börja med (tror jag) att nischdomänerna kommer att vara företags- & entreprenörscoaching, livs- & framgångscoaching samt skriv- och/eller utbildningscoachning. I Växthusets foajé, eller själva huvuddomänen, tänker jag mig att vi alltid ska ha en samling mer allmänna artiklar om personlig utveckling och en massa utmaningar vi kan ägna oss åt.

Förhoppningen med detta upplägg är att mina läsare ska få en chans att upptäcka områden för personlig, eller professionell, utveckling som de kanske inte hade tänkt på eller övervägt annars. Jag hoppas verkligen att Växthuset ska bli en plats där vi kan hjälpa varandra att våga följa den väg som känns rätt för oss. Och att vi kan uppmuntra varandra att fortsätta söka tills vi hittar rätt.

Efter det år vi har haft hittills har jag bestämt mig för att starta de här bloggarna med en serie artiklar och utmaningar som alla handlar om sådana ämnen som vi behöver mer av just nu. Jag tänker till exampel på godhet, tacksamhet, stresshantering, samt hur man hanterar och övervinner rädsla, sorg och svårigheter.

Och med det sagt passar jag nu bollen till dig, min vän. Vad säger du? Ska vi ses i Växthuset den 15:e oktober och se vad som händer? I bästa fall kommer vi att se den allra första i en serie av sju tema-artiklar och vår första personliga utmaning där inne. I värsta fall har jag stött på någon form av patrull och vi får umgås med varandra en stund och hoppas på besked om hur det ligger till. Hur som helst har vi nu en anledning att titta in och säga hej. Samtidigt.

Precis som jag nu har en anledning att sluta dra benen efter mig och återvända till mitt värv.

Tack så mycket för titten! Jag uppskattar verkligen ditt sällskap och ser fram emot att ses snart igen.

Kram,

//Evalena 🖤🏴‍☠️

PSSST!

      1. Hold your seahorses! The fish are spawning… Ja, så stod det på skärmen när spelet laddade. Det var ett apple-spel, i rymden, men det kan ju för all del ha funnits i pc-version med. Jag minns precis hur det såg ut och hur det lät om man råkade krocka med en asteroid, men namnet på själva spelet? Nix, pix, det är som bortblåst. HJÄLP! 😕
      2. The proof is in the pudding, säger vi när vi menar att det är för tidigt att svara på något. Att beviset är, eller ligger, i efterrätten låter ju befängt, så här tar vi nu och gör ett litet djupdyk in i ett av mina favoritämnen: etymologi. Eller ord- och utrryckshistoria om du så vill.

Beviset i efterrätten kommer från Agatha Christies novellsamling The Adventure of the Christmas Pudding and a Selection of Entrées (Äventyret med julpuddingen och ett urval av förrätter) från 1960. Vilket för övrigt är den enda av hennes böcker som både Miss Marple och Hercule Poirot är med i. 🤓

I berättelsen om julpuddingen firar Poirot jul med Överste Lacey och hans familj. När middagssällskapet njuter av efterrätten, den klassiska plommon-puddingen, hittar Översten en “glasbit” (en dyrbar rubin) i sin portion. Denna glasbit är, så klart, beviset som Poirot behöver för att, på sedvanligt Christie-manér,  förklara för sällskapet hur hela mysteriet hänger ihop. Men det var inte Agatha Christie som myntade det ursprungliga uttrycket.

Ska vi vara petnoga, och det ska vi väl, så är historien bakom beviset i puddingen en spännande historia i sig själv. Den kan vi, på bästa Poirot-vis, följa ända tillbaka till 1300-talets England, och därifrån ta oss vidare till antiken och en av världens mest kända riktiga kärlekshistorier. Den om Alexander den store och hans älskade Hefaistion. Men vill du höra hela historien får du följa med till [namn på artikel] där jag spiller alla bönorna. (För att använda ett annat engelskt uttryck.) Kommer du? 🤗📕🖊

Evalena Styf
M/S Resilience

Efter 25 år som anonym amatörbloggare på olika plattformar bestämde sig Evalena Styf för att bli proffs. I sina olika bloggar skriver hon framför allt om personlig och professionell utveckling; om att våga satsa på sina drömmar; och om hur man tar sig vidare i livet när allt känns hopplöst.

Genom att varva historier baserade på yrkeskunnande och livserfarenhet närmar sig Evalena även svårare ämnen som funkisfenomen, utanförskap, samhällsnormer, psykisk & fysisk (o)hälsa, identitet, kreativitet, nördighet, livsglädje och dödslängtan. Inget ämne är för stort eller för litet för att få plats och utrymme i någon Evalenas bloggar.

FÄRDIGLÄST? VAD SKA VI HITTA PÅ DÅ DÅ?

VILL DU PRATA?

Kommer du med till Växthuset den 15:e?

Vad tror du om en coronafri online-invigning av Växthuset den 15 oktober? Vill du hänga med och se om det kommer något långsamt sipprande innehåll eller om det bara blir pannkaka av hela kalaset? Hoppa gärna in i kommentarsfältet och berätta vad du tror.

Kom ihåg att skriva ANONYMT i början av ditt svar om du vill att det stannar mellan oss, annars kommer det att synas i kommentarsfältet här under.

KAN DU HJÄLPA MIG?

I bloggen berättar jag en hel del om mig själv och mitt liv, men jag vill hellre höra lite om dig. Lämna gärna en kommentar och berätta vad du tycker om det jag skriver, samt vad du vill se eller höra mer om.

Kom ihåg att skriva ANONYMT i början av ditt svar om du vill att det stannar mellan oss, annars kommer det att synas i kommentarsfältet här under.

Hur många som läser en blogg och engagerar sig genom att dela, följa, gilla och kommentera uppmärksammas av google och andra sökmotorer. Ju fler bloggen engagerar, desto högre upp i sökresultaten hamnar mina inlägg när folk letar efter något på internet. Och sånt är viktigt som tusan om man ska bli proffsbloggare.

 

Vill du hjälpa mig att växa och nå ut till fler läsare kan du dela och gilla mina bloggar på pinterest, sociala medier och/eller i andra sammanhang. Tagga mig gärna när du gör det, så jag får möjlighet att tacka för hjälpen.

 

Kom ihåg att dela antingen med en länk tillbaka till min blogg (det finns knappar för det här nedanför). Använder du någon av mina texter i andra sammanhang lägger du till en källhänvisning som innehåller mitt namn, titel på blogginlägget samt var och när det publicerades. Det kan till exempel se ut så här:

Styf, Evalena. 2020. Namn på blogginlägget. Quarterdeck. [Blogg] 1 januari. http://styf.co.uk/ÅÅÅÅ/MM/DD/namn-pa-inlagget/ (Hämtad YYYY-MM-DD).

Andra sätt du kan hjälpa mig att växa är att följa mig online och gilla-dela-kommentera när jag postar något nytt. Jag har flera konton som du kan se i mitt länkträd, men när jag skriver på svenska är det Fröken Styf på facebookFröken Styf på instagram och Fröken Styf på twitter som gäller.

 

På pinterest har jag bara ett konto och där lägger jag upp en ny pin för varje nytt blogginlägg jag skriver. Men min pinterest har en hel massa spännande samlingar med allt från matlagning och hemmafixartips till resmål och språkråd. Allt detta hittar du på Evalena på pinterest.

 

Mitt månadsmail har inte kommit igång än, men du kan prenumerera redan nu om du vill vara säker på att inte missa något. Alla som börjar prenumerar innan jag skickar ut första månadsmailet kommer att få en liten överraskning eller två. Att börja prenumerera är enkelt – allt du behöver göra är att fylla i den här formen.

 

Är du sugen på att läsa fler bloggar på svenska eller engelska? Då kan jag passa på att berätta att förutom skeppsloggen här på Quarterdeck har jag två personliga bloggar (All of Me på engelska och Hello Kära Gamla Sverige på svenska) och flera ämnesbloggar som kanske kan passa.

Jag kommer att fortsätta flytta in här och länka till nya bloggar allt eftersom de börjar ta form, så om du är nyfiken på hur man börjar blogga kan du hänga med från början och se dem växa fram.

Du kan hitta direktlänkar längst ner i spalten till höger om det här inlägget. Vill du veta lite mer om mig och vad jag bloggar om innan du klickar på någon länk kan du hitta all information om M/S Resilience här.

Som blivande proffsbloggare tar jag mer än gärna emot all hjälp jag kan få, och det jag behöver mest av allt just nu är hjälp att utvidga min läsekrets. Jag vet att det kan vara svårt att få följare att följa med från gratisportalerna till en privat domän, men med din hjälp kanske vi kan locka hit tillräckligt många för att google och de andra sökmotorerna ska börja känna igen mig.

När du läser, delar, gillar, kommenterar, följer och prenumererar blir jag galet glad och tacksam. Då jobbar jag bättre och det blir många fler blogginlägg skrivna. Bra va? =)

VILL DU LÄSA MER?

MEN HAR DU SETT PÅ GRÖNE?
NU ÄR DET ALLT BRA NÄRA DU!
WELCOME TO THE SPOONIEVERSE!
NEJ MEN NU TYCKER JAG
DET BÖRJAR LIKNA ANKSKIT HÖRRNI
VILL DU FÖLJA MED
PÅ MITT SISTA STORA ÄVENTYR?
VILKA DRÖMMAR DRÖMMER DU
OM ATT REALISERA I DITT LIV?
TJOHOO! IDAG BÖRJAR
NEDRÄKNINGEN PÅ ALLVAR
And now the end is near
JA NU ÄR DET FÄRDIGT INOM KORT
(MEN IN I HIMLEN GÅR JAG DÅ INTE!)
GOTT NYTT ÅR OCH VÄLKOMMEN
TILL 20-TALET! VAD GÖR VI NU DÅ?