HELLO KÄRA GAMLA SVERIGE

KOM SÅ SKA VI LEVA LIVET

En nyfödd människa sover sött på en röd filt. Tro vad du drömmer om, lille vän?

Jag undrar vad du drömmer om, lille vän?

Men dra på trissor, är vi här nu igen?!

Idag är det hela sju veckor sedan jag skrev något här i skeppsloggen.

Göralös har jag dock inte varit!

Nya väggar har rests, utrymmen har målats och jag har börjat fundera över vilken inredningsstil jag vill ha i olika områden.

Det börjar verkligen likna någonting nu och jag får nypa mig i armen mellan varven för att kolla om det verkligen ör sant eller om jag bara drömmer.

Kanske är det därfär jag funderat så mycket kring det här med drömmar – och att våga drömma – på sistone.

När jag kommer hit upp är det för att jag har något att föra in i skeppsloggen. Det kan vara att jag nått en milstolpe, att det hänt något speciellt, eller att jag har någon nyhet att berätta. Men jag brukar också passa på att prata lite off the record, som vi säger här i Englandet.

Sist jag var här spillde jag en hel del bönor om vad det är jag sysslar med egentligen, och jag pratade en del om nyårslöften och hemlisar. Det var ju just med ett nyårslöfte som det här äventyret började och än så länge är det en hemlis. Eller hemlis och hemlis. Jag har ju berättat en del för dig, men på det stora hela är det fortfarande en hemlis.

Det har gått sju veckor sedan sist; och det känns fortfarande lika galet busigt (och underbart!) att jag får tillbringa mina dagar med något som känns så speciellt. Och nej, jag skojade inte när jag sa att jag får nypa mig i armen mellan varven för att kolla att det inte bara är en dröm.

Bara en dröm…

Nog är det väl lite märkligt ändå det här ordet? En dröm. Att drömma. Alltså, drömmar är ju något vi företrädesvis förknippar med något som är mycket bättre än bara bra. Titta här får du se: 

DET ÄR SKILLNAD PÅ DRÖMMAR OCH DRÖMMAR

Vi kan ju börja med Drömmar. För mig är de framför allt minnen av farmors kaffebröd. Spröda små kakor med smak av vanilj, kärlek och svensk sommar.

I farmor och farfars kök bjöds det alltid på mat och hembakt och kokkaffe på fat. Där fanns balsam för både kropp och själ och i deras sällskap kändes det fullt möjligt att även den hemligaste av drömmar kan bli verklighet.

En som ofta påminner mig om den där känslan av kärlek, trygghet och oändliga möjligheter är Camilla Hamid. I sin blogg, My Kitchen Stories, och i YouTube-kanalen, Lär dig baka med Camilla Hamid, bjuder hon på så mycket gott att drömma om (och baka!) att det knappast är en överdrift att påstå att det är ett riktigt drömkök hon bjuder in till.

En riktig drömbild som jag lånat från Camilla Hamids makalösa drömkök.

Drömmar handlar ju inte bara om kakor, även om de är godast så. Många löpare, till exempel, drömmer om att göra en Bannister och springa drömmilen. Men då gäller det att vara snabb.  

Att springa en engelsk mil (1609 meter) på mindre än fyraminuter är ingen drömlek. Sir Roger Bannister var 25 år gammal när han som förste man sprang drömsträckan på 3 minuter och 59 sekunder i maj 1954. Det var på Oxford Universitets bana på Iffley Road den neurologistuderande naturbegåvningen sprang sträckan sju sekunder snabbare än Gunder Häggs svenska rekord från 1942.

Senare samma år upprepade Sir Roger drömbedriften, fast en sekund snabbare, under de Brittiska imperie- och samväldesspelen i Vancouver. Den nya drömtiden satte en ny standard för medeldistanslöpare världen över; och sedan dess har circa 2000 personer lyckats göra en Bannister. Lite intressant är det väl att vi, nästan 60 år senare, fortfarande kallar bedriften att springa en drömmil.

Drömmar hör emellertid inte bara kakburkar eller löparentusiaster till.  Visste du att vi har fler än 900 ord (!) i svenskan som har ordet dröm- i förledet? Listar man dem, och tittar lite närmare, kan man se några intressanta mönster. Det är till exempel tydligt att vi nästan alltid använder ordet dröm om något vi tycker är väldigt bra. Vi kan till exempel leta drömkåken, vilja gifta oss med drömprinsen och hoppas på att kunna köpa drömbilen när vi kammar hem drömvinsten.

Ibland använder vi dock samma ord för att markera att att något är riktigt opassande eller dåligt. Att vara en drömmare och leva i en drömvärld, till exempel, är inte okej. Såvida du inte drömmer om rätt saker och på rätt sätt vill säga. Fast då kallas du ju så klart inte för en drömmare. Nej, har du förstånd att drömma rätt och riktigt är du ju en visionär. Och det är fint det.

VÅRT SPRÅK AVSLÖJAR VÅRA VÄRDERINGAR

Kom så ska vi leva livet, sjöng Gyllene Tider på skivan Moderna Tider från 1981.

I mina tidiga tonår blev Gyllene Tider tuggummipopens nya ansikte i Sverige. De tog en stor del av landets ungdomar med storm med sina trallvänliga melodier och (ofta riktigt banala) texter om att leva livet och att följa sina drömmar. 

Det är ju för all del sånt man får räkna med att popstjärnor gör. De får folk att drömma om det där omöjliga som skulle kunna bli möjligt. Om bara…

Till den kommunala musikskolan (finns den kvar fortfarande eller har den också nedmonterats?) skickade föräldrar på den tiden sina barn så att de kunde få sig en smula finkultur till livs. Det är ju liksom fint att kunna spela några toner och att kunna skilja på en g-klav och en basklav. Ser bra ut på ett CV gör det också. 

Men drömma om en framtid som popstjärna?

Näru, att drömma om att bli musiker går inte för sig med mindre än att vi pratar om en alldeles osedvanligt begåvad unge. Som vill spela klassisk musik, fattas bara annat! Men även då ser vi nog helst att den lille virtuosen skaffar sig en riktig utbildning. Något att falla tillbaka på.

Jag vet inte om det fanns någon kommunal dans- eller konstnärsskola dit småttingar med dessa förmågor kunde gå. (Gissningsvis fanns det inte om det inte var något privat initiativ för de som hade råd att betala.) Men jag vet hur det såg ut på gymnasiet för oss som valt utbildningar med estetiska varianter. Vilka som fått lov att drömma och vilka som redan tidigt hade fått höra att de “måste bli något.” För esteter är ju liksom ingenting. En hoper drömmare bara. Hopplösa fall som lever i en drömvärld.

Fanns det någon kommunal skola för ungar med särskild fallenhet för storfinans och företagande? Nej, det gjorde det inte, men jag är rätt säker på att de drillades någonstans

Jag lärde känna en del av dem under gymnasietiden. Då var de ekonomer och naturvetare och en sak som var säker var att de kunde drömma stort! Ingen hade spottat på deras drömmar eller gjort narr av deras ambitioner. 

Somliga drömmer om att surfa på ett moln mot Framgången och De Stora Pengarna.

Ingen hade sagt åt dem att de behövde en extra utbildning att falla tillbaka på. Att rik inte är en jobbtitel. Eller att de levde i en drömvärld. För den som surfar på ett moln mot Framgången och De Stora Pengarna är en visionär. Förutsatt att personen i fråga haft den goda smaken att födas i en rik familj. Fattiglappar som drömmer om Framgången och De Stora Pengarna är ju bara vanliga drömmare. Som borde veta bättre.

Så här håller det på. Att drömma kan vara något fint och bra eller något fult och dåligt. Med våra ord visar vi hur det är ställt med våra värderingar. Och våra värderingar (på strukturnivå vill säga – självfallet har vi alla våra individuella olikheter och erfarenheter) vittnar om hur det är ställt med vår värld. 

– Men Evalena, vi kan väl inte ha ett samhälle där alla springer omkring och drömmer om att bli popstjärnor heller! 

Nej, det kan vi inte. Men vi kan inte ha ett samhälle där alla drömmer om att bli läkare eller finanshajar heller. Vi behöver alla sorts människor om vårt samhällsmaskineri skall fungera. Jag tror knappast att vi löper någon större risk att hamna i en situation där alla människor plötsligt börjar drömma om samma sak. Där alla plötsligt vill vara lika varandra. 

Men nog vore det väl skönt om vi kunde slippa dessa värderingar kring vilket människoliv som är bättre? Vilket som är finare? Eller mer värt? Nog vore det väl skönt om vi kunde låta våra barnbarn få ärva en värld där deras värde inte mäts i pengar eller mossiga ideal?

En värld utan fisförnäma mallgrodor, där alla inte bara får lov, utan rent av uppmuntras, att våga drömma. En värld där människors drömmar inte till nöds måste kvalitetscertifieras. Det vore väl en värld att drömma om? En riktig drömvärld! I ordets allra finaste mycket-bättre-än-bra-bemärkelse.

KOM SÅ SKA VI LEVA LIVET

Två små drömmare ligger i gräset och funderar. Vad tror du de drömmer om?

Ett riktigt drömscenario, för en sängliggande historieberättare som jag, är en värld där vi ser våra olikheter som en styrka. En värld där vem som helst kan få lov att drömma om vad som helst. [1] Där alla får fortsätta växa, pröva sina vingar och finna sina kall i livet. Utan en massa unkna värderingar som sållar oss in i trånga fack fulla av normer ämnade att fjättra oss till vår läst.

En riktig drömvärld, med andra ord.

Vilket osökt för mina tankar tillbaka till mitt (nästan) hemliga projekt och det här bygget vi befinner oss på för närvarande. Jag har redan berättat att den här domänen är en liten kugge i vad jag hoppas kunna bygga ihop till ett större maskineri. Eller kugge och kugge. Det är väl snarare så att detta är själva navet.

Jag har köpt en massa domäner genom åren, men det här var den allra första domänen jag köpte. Det var medan jag fortfarande bodde i Sverige och drömde om att ta med mig mina fem små raringar och flytta till England. Det var en plan så vanvettigt stor, så omöjlig, att jag omgav mig med saker som hjälpte mig att fokusera på min drömbild. Den här domänen var en av dem.

Här fick jag en email-adress som signallerade vart sen rutt jag stakat ut ledde. Här kunde jag blogga om mina drömmar, planer och förberedelser. Här kunde jag gömma mina allra hemligaste förhoppningar och största rädslor. All den osäkerhet jag kände. Alla de tankar och funderingar jag längtade efter att få dela med någon. Jag hade redan amatörbloggat i flera år vid det laget, men aldrig att jag skulle ha skrivit om något så privat. Min alldeles egna domän däremot blev som ett digitalt bankfack. Här bloggade jag om precis allt utan att publicera ett enda inlägg.

Äntligen hade jag en dagbok som ingen kunde ta ifrån mig, eller ens så mycket som titta i, utan mitt medgivande.

Det är circa 20 år sedan jag köpte den här domänen nu, och jag får väl erkänna att jag i mångt och mycket behandlat den mer som ett gammalt tröskverk än som ett elegant bankfack. Jag har flyttat den mellan olika internetleverantörer i Sverige och Storbritannien och bokat in den på en rad olika webbhotell. I flera år tjänstgjorde den också som det nav som gjorde det möjligt för mig att, till exempel: 

      • planera och organisera en flytt från Sundsvall till London via Göteborg;
      • hantera all privat kommunikation för mig själv och mina barn;
      • söka och tacka ja till jobb och utbildningar;
      • säga upp mig från jobb som inte längre gagnade mig; 
      • starta det företag som kom att växa till något jag fortfarande är galet stolt över;
      • starta en skola som blev kvalitetssäkrad, listad som en av Storbritanniens statligt godkända utbildningsleverantörer  och ackrediterad för vuxenutbildning i de ämnen jag är behörig att undervisa i;
      • sätta upp en konsultverksamhet där vi hanterade skollednings- och kvalitetssäkringstjänster till den privata skolsektorn;
      • hjälpa småföretagare lägga upp och hantera webbsidor, sociala mediekonton och digitala marknadsföringsplaner;
      • bistå privatpersoner i funkiskretsar med insamlingar för tillgänglighetsutrustning; och
      • sätta upp en mentorsprojekt med fokus på särskilt stöd och tillgång till anpassad utbilding för ungdomar som exkluderats från skolsystemet.

Käre värld, jag tror det är bäst att jag slutar där. Det jag vill visa med den här listan är att köpet av den här domänen blev något av en katalysator. Något som på ett högst påtagligt vis blev startskottet för det drömäventyr jag och mina barn gav oss ut på när vi lämnade Granloholm och det bakomflutna bakom oss.

Min urdomän har fått slita hårt och göra vad som krävts för att vi skulle komma dit jag ville. Jag såg henne (hon har alltid varit en hon) ömsom som en skördetröska, ömsom som en arbetshäst. Ett verktyg, eller instrument, som liksom jag själv hade en funktion att fylla. Jag kan inte minnas att jag någonsin ens funderade på att dekorera min gamla trotjänare som hon förtjänat. Att snygga till henne och låta henne få lysa, eller åtminstone husera några (hyfsat) läsvärda texter.

Faktum är att jag inte ens tänkte på henne som något annat än den moderdomän som bär, och ger näring till, alla mina små domäner när jag började med mitt nya drömprojekt för två år sedan. Precis som när jag påbörjade Projekt Ut Ur Granloholm, inledde jag detta mitt sista stora äventyr med en massa planerande. Jag drog upp ritningar, diagram och flödesscheman för att försöka räkna ut hur jag skulle kunna skapa ett sammanhängande kollage av en serie bilder och texter som inte riktigt ville passa ihop.

Inte förrän jag insåg att lösningen till mitt dilemma redan stod i mitt stall. Min gamla parhäst. Mitt drömåk!

Det skulle komma att kräva en ordentlig omstuvning, och det skulle behöva bli ett helt annat kollage än det jag hade tänkt mig. Men när jag kunde jämföra ritningarna till de två alternativ jag hade ritat, tyckte jag att den nya versionen var mycket bättre. Att det såg ut som om min dröm verkligen kunde bli sann.

Och det tror jag fortfarande.

I bästa tuggummipopstilen vrider jag därför upp volymen till elvan och räcker ut min hand till dig. Kom så ska vi leva livet och ge oss ut på äventyr tillsammans!  

Pussåkram,

//Evalena x

PSSST!

    1. Jag tycker att alla måste få lov att drömma hur stora och vilda  drömmar de vill så länge de inte skadar någon annan.
    2. På den här sidan har jag lyckats peta in ordet dröm 83 gånger. Det är en del av min kampanj för att få dig att våga drömma mer. Vill du börja jobba på att förverkliga dina drömmar så att du verkligen leva livet föreslår jag att du klickar på länken här bredvid. Det är en riktig drömchans… 😉
Evalena Styf
M/S Resilience

Efter 25 år som anonym amatörbloggare på olika plattformar startade Evalena Styf bloggen Hello, Kära Gamla Sverige. Här skriver hon framför allt om personlig och professionell utveckling; om att våga satsa på sina drömmar; och om hur man tar sig vidare i livet när allt känns hopplöst.

Ambitionen är att bloggen ska vara en källa till inspiration, motivation, livslust och glädje. Genom att varva historier baserade på sitt yrkeskunnande och sin livserfarenhet närmar sig Evalena även svårare ämnen som funkisfenomen, utanförskap, samhälls-normer, psykisk & fysisk (o)hälsa, identitet, kreativitet, nördighet, livsglädje och dödslängtan.

FÄRDIGLÄST? VAD SKA VI HITTA PÅ DÅ DÅ?

DAGENS FRÅGA:

Vilken är din favoritdröm?

Dagens fråga handlar så klart om drömmar och jag är nyfiken på att höra vilken slags dröm du föredrar. Hoppa gärna in i kommentarsfältet här nedanför och svara. Vill du inte att din kommentar ska synas, så inleder du ditt svar med att skriva ANONYM. Då vet jag att meddelandet är privat och det du skriver stannar mellan oss.

OM DU VILL HJÄLPA TILL:

I bloggen berättar jag en hel del om mig själv och mitt liv, men jag vill hellre höra lite om dig. Lämna gärna en kommentar och berätta vad du tycker om det jag skriver, samt vad du vill se eller höra mer om.

Hur många som läser en blogg och engagerar sig genom att dela, följa, gilla och kommentera uppmärksammas av google och andra sökmotorer. Ju fler bloggen engagerar, desto högre upp i sökresultaten hamnar mina inlägg när folk letar efter något på internet. Och sånt är viktigt som tusan om man ska bli proffsbloggare.

 

Vill du hjälpa mig att växa och nå ut till fler läsare kan du dela och gilla mina bloggar på pinterest, sociala medier och/eller i andra sammanhang. Tagga mig gärna när du gör det, så jag får möjlighet att tacka för hjälpen.

 

Kom ihåg att dela antingen med en länk tillbaka till min blogg (det finns knappar för det här nedanför). Använder du någon av mina texter i andra sammanhang lägger du till en källhänvisning som innehåller mitt namn, titel på blogginlägget samt var och när det publicerades. Det kan till exempel se ut så här:

Styf, Evalena. 2020. Namn på blogginlägget. Fröken Styf. [Blogg] 1 januari. http://blogg.frkstyf.com/ÅÅÅÅ/MM/DD/namn-pa-inlagget/ (Hämtad YYYY-MM-DD).

Andra sätt du kan hjälpa mig att växa är att följa mig online och gilla-dela-kommentera när jag postar något nytt. Jag har flera konton som du kan se i mitt länkträd, men när jag skriver på svenska är det Fröken Styf på facebookFröken Styf på instagram och Fröken Styf på twitter som gäller.

 

På pinterest har jag bara ett konto och där lägger jag upp en ny pin för varje nytt blogginlägg jag skriver. Men min pinterest har en hel massa spännande samlingar med allt från matlagning och hemmafixartips till resmål och språkråd. Allt detta hittar du på Evalena på pinterest.

 

Mitt månadsmail har inte kommit igång än, men du kan prenumerera redan nu om du vill vara säker på att inte missa något. Alla som börjar prenumerar innan jag skickar ut första månadsmailet kommer att få en liten överraskning eller två. Att börja prenumerera är enkelt – allt du behöver göra är att fylla i den här formen.

Är du sugen på att läsa fler bloggar på svenska eller engelska? Då kan jag passa på att berätta att förutom skeppsloggen här på Quarterdeck har jag två personliga bloggar (All of Me på engelska och Hello Kära Gamla Sverige på svenska) och flera ämnesbloggar som kanske kan passa.

 

Jag kommer att fortsätta flytta in här och länka till nya bloggar allt eftersom de börjar ta form, så om du är nyfiken på hur man börjar blogga kan du hänga med från början och se dem växa fram.

 

Du kan hitta direktlänkar längst ner i spalten till höger om det här inlägget. Vill du veta lite mer om mig och vad jag bloggar om innan du klickar på någon länk kan du hitta all information om mitt bloggfamiljeträd här.

Jag har amatörbloggat i lite drygt 25 år och jag har lärt mig en himla massa genom åren. Till exempel att en av de vanligaste frågorna jag får från läsare är om de kan hjälpa till på något sätt.

 

Som blivande proffsbloggare tar jag mer än gärna emot all hjälp jag kan få, och det jag behöver mest av allt just nu är hjälp att utvidga min läsekrets. Jag vet att det kan vara svårt att få följare att följa med från gratisportalerna till en privat domän, men med din hjälp kanske vi kan locka hit tillräckligt många för att google och de andra sökmotorerna ska börja känna igen mig.

 

När du läser, delar, gillar, kommenterar, följer och prenumererar blir jag galet glad och tacksam. Då jobbar jag bättre och det blir många fler blogginlägg skrivna. Bra va? =)

OM DU VILL LÄSA MER:

VILKA DRÖMMAR DRÖMMER DU
OM ATT FÖRVERKLIGA I DITT LIV?
FRÖKEN STYF: TJOHOO! Idag
börjar nedräkningen på allvar!
And now the end is near
JA NU ÄR DET FÄRDIGT INOM KORT
(MEN IN I HIMLEN GÅR JAG DÅ INTE!)
GOTT NYTT ÅR MIN VÄN OCH VÄLKOMMEN TILL 20-TALET! VAD GÖR VI NU DÅ?